Recensioner av Anaal Nathrakh och Sick Of It All

Så här i mitten av månaden har WeRock-skribenterna sin vana trogen spottat ur sig en radda nya skivrecensioner, och även om ingen absolut fullpoängare delas ut, verkar det överlag ha varit ett juste utbud denna gång. Åttor delas nämligen ut till inte mindre än tre band: NE OBLIVISCARIS – ”Citadel”, GHOST BRIGADE – ”IV: One With The Storm” samt BEYOND CREATION – ”Earthbound Evolution”. Själv blir jag onekligen nyfiken på åtminstone bägge de förstnämnda, särskilt som Metalyze-Robban gör bra reklam för mina ”landsmän” i GHOST BRIGADE.

Sick Of It All - Last Act of DefianceFör egen del avhandlade jag på WeRock hardcore-veteranerna SICK OF IT ALL och deras ”Last Act of Defiance”, och även om hardcore nu inte är min huvudsakliga soniska diet, får jag erkänna att farbröderna kan än. ”Än” i det här sammanhanget, förresten, är länge – eller vad sägs om att det är SOIA som brukar tillskrivas att ha uppfunnit festivalgig-klassikern ”wall of death”…?

Noterbart är även att en av Metallbibliotekarierna, Martin Bensch, har avhandlat ANAAL NATHRAKH och deras ”Desideratum”. Det har nämligen jag också gjort, om än på annan ort – närmare bestämt på Metalcentral. Vi verkar väl i stort vara överens om vad som utgör bandets själ och största styrkor. Skillnaden är bara att medan herr Bensch sedan tidigare hunnit bekanta sig med bandet, och därmed redan hade en favoritskiva med britterna, är det en relativt ny bekantskap för undertecknad. Följaktligen är jag nu nykär, medan min WeRock-kollega är lite svalare i sin relation till ”Desideratum”.

Anaal Nathrakh - Desideratum - 200x200I mitt tycke?

Topp fem på årsbästalistan, om inget drastiskt inträffar. ”Idol” kan möjligen vara årets hittills bästa låt, åtminstone i kategorin mörk/arg metal. Well done, Sirs!

Julstress?

Det börjar lacka mot jul, och kanske är det en tilltagande julstress som gör att utbudet av nya skivrecensioner på WeRock detta månadsskifte är tunnare än vanligt? Är månne skribenterna ute och shoppar obskyra taiwanesiska balck metal-vinyler i originalpress till sina nära och kära? Fan vet. (Antagligen, eftersom det trots allt handlar om metalskribenter – suck on that, Tomte-Jesus…)

Fyra skivor har hursomhelst hamnat under luppen. Bäst i test, om man får tro BiblioteKarin, är NETHERBIRD med sin ”The Ferocious Tides of Fate” – som finns för gratis nedladdning på netherbird.com. I övrigt en okej 7:a för RED FANG, vilket är exakt ett snäpp högre än det första av mina två granskade alster: anrika PESTILENCE och deras ”Obsideo”:

Pestilence - ObsideoJag kommer att tänka på band som NILE, AEON, DECAPITATED och (i viss utsträckning) MESHUGGAH, vilket – om ni inte halkat in på den här sidan i misstag – säger er att det är ett tämligen asförbannat, tight och taktmässigt klurigt mindfuck som bjuds. 

Mer än en 6:a blev det dock inte i betyg, eftersom konkurrensen helt enkelt är något för tuff inom just det gebitet. Kanske en lättare utmaning då för den andra plattan som snurrat i mina öron de senaste veckorna, irländska folk/doom-kombon MAEL MORDHAs ”Damned When Dead”. Här fann jag till en början anrättningen aningen för likformig, men allt eftersom växte verket på mig:

De allra högsta höjderna når skivan aldrig, men så här en kulen novemberkväll med mörker och kyla ute sitter den onekligen riktigt fint. Då är det inte nämnvärt svårt att skruva upp volymen, blunda, och framför sig se karga, vindpinade högländer, stormpiskade klippor och frodigt gröna ängar, de sistnämnda fläckade av ångande varmt blod, spillt med svärd och yxor hackiga av lång och trogen tjänst…

Följaktligen hoppade omdömet här upp till en 7:a, och vem vet, kanske kan plattan växa ytterligare?

Mael Mordha - Damned When Dead

Danko Jones på X&Y i Borås

Hej på er. Nu är det ju ett tag sedan månadsskiftet, men jag har alldeles misslyckats att höra av mig till er. Det är ju dumt, givet att jag har en del att berätta:

För det första har det som vanligt kommit upp ett gäng nya skivrecensioner på WeRock, och DEGRADEAD är det gäng i denna startgrupp som verkar gå bäst hem hos allmänheten.

För det andra har ett gäng pigga uppstickare på bandfronten hört av sig till mig, så inom kort kommer ni att få läsa mer om t.ex. VAPENLICENS (som jag redan tidigare har brottats med vid ett tillfälle), TJÄNSTEVAPEN och IMMACULATE THRASH.

För det tredje, och inte minst, har jag haft nöjet att få spana in DANKO JONES på min alldeles egna hemmaplan, X&Y i Borås. Det var (tyvärr bara) andra gången jag haft nöjet att beskåda den kanadensiska trion, och än så länge ligger de på 2/2 klockrena gig. På skiva tycker jag egentligen inte att gängets låtar är alltför märkvärdiga, bra men inte briljant på något vis, men live är DANKO JONES en av de bättre akter jag beskådat.

Danko Jones på X&Y i Borås, 131101

Att de är proffs råder det ingen tvekan om, vilket följande utdrag ur min fullständiga liverecension på Metalcentral kanske belyser:

[Munvig] käftslängning i all ära, men man skall inte glömma att bandet kan lira också. Det är värt att studera med vilken snortight exakthet Danko lirar licks och riff utan att någonsin titta ner på gitarren, liksom att notera basisten John Calabreses uppenbara lycka och svettiga studsande. […]

En liten stund senare exploderar tillställningen igen, när utmärkta ”Full Of Regret” rivs av. Här utspelar sig en kul incident, som påvisar både bandets rutin och deras förmåga att få publiken på sin sida:

X&Y är en ganska intim lokal, utan plats för kravallstaket som avskiljer scenen från publiken. En något överförfriskad ung man försöker ta sig upp på scen, vilket basisten Calabrese noterar. Kolugnt tar han ett halvt steg fram mot scenkanten, placerar försiktigt knät i bröstkorgen på killen, och trycker varsamt ifrån.

Killen gör en vacker ”snöängel” baklänges genom luften, och landar pladask på golvet. Några sekunder senare är han på fötter igen, varpå han räcker upp båda händerna i luften och med tumme, pekfinger och lillfinger tecknar ”älskar dig” mot scenen. Calabrese tar ett steg fram, böjer sig ner, och rufsar om killens hår med ett vänligt leende.

Visst blir man glad? 🙂

Road blev för övrigt även bartendern på X&Y, när jag efter ankomst skulle beställa något gott att sörpla på. De hade inte mitt guilty pleasure, Southern Comfort, så jag fick nöja mig med en whisky. När jag sedan ville ha en flaska Staro till detta, kände sig barkillen förmodligen lite skyldig, och meddelade lätt plågat att Staron nyss hade ställts in i kylen, och förmodligen inte var riktigt kall än.

”Så, vad har du som är kallt, då?”, undrade jag. ”Carlsberg Export”, svarade han. Jag grinade illa en stund, överlade med mig själv, och meddelade att ”Nej, vad fan, då tar jag hellre en ljummen Staro!”. Barkillen flinar på ett sätt som fick mig att ana att han tänkte ”I’m with you there, pardner…” och serverade.

Öl och rock ‘n’ roll bör tas på allvar, så det så.

WeRock-recensioner: Tyr, Perkele & Huntress

Det är den första i månaden, och det innebär som alltid en färsk vända skivrecensioner upplagda på WeRock. Bland godiset den här gången återfinns bland andra SATYRICON (9/10!), CARCASS, CULT OF LUNA och DREAM THEATER.

För egen del undrar jag om HUNTRESS (Starbound Beast) kommer med hot eller löften, noterar att PERKELE (A Way Out) trallar på lite så där trivsamt, samt faller ganska hårt för något jag egentligen inte hade tippat att jag skulle gilla: TYR. De sistnämndas ”Valkyrja” kommer garanterat att trilla in på årsbästalistan här vad det lider, trots (jo, jag skulle nog formulera det så) power metal-riff och vikingalyrik. Plattan får mig att vilja vara 14 bast och läsa Tolkien igen; bara en sådan sak… 🙂

Innan veckan är slut kommer det för ovanlighetens skull att förekomma lite annan aktivitet än bara länkningar till skivrecensioner här på bloggen. Jag har en idé till krönika/frågeställning jag känner att jag behöver få avhandla, men exakt vad det gäller håller jag för mig själv till dess. Hang tight!

"Håååårdrooock!"

”Håååårdrooock!”