Det här inlägget publicerades ursprungligen 2009-02-28 på min gamla blogg på Nogg.se. Eventuella originalkommentarer därifrån återges inte här.
Good evening, people. Ni som läste min senaste krönika, angående Melodifestivalen, vet att jag hade synpunkter på medelsvenssons tvångsmässiga behov att ta del av varenda jävla en av de (tillsynes) hundratals delfinaler som trycks ut i etern.
Ikväll har det så varit dags igen, och några av er har säkert utsatts för schlager mot er vilja. För er skull tänkte jag här och nu presentera några sköna videor med musik av karaktären ”återställare” (dvs lagom ond, mörk och hård skit). Samtliga är också av kategorin ”guldkorn”, dvs att de är med band som kanske inte alla spisar till vardags. Inga obskyra underground-akter, förvisso, men ändå inga headliners på sommarens metalfestivaler. Hoppas de faller er i smaken, och att de – om behovet finns – fungerar som prima motmedicin mot en överdos av Christer Björkman, Petra Mede och Thorleifs…
Först ut på banan är österrikiska black metal-gänget Belphegor, som nyligen seglat upp som något av en favorit hos mig. De två videos jag bjuder på är ”Bondage Goat Zombie” (cool låttitel eller vad?) och ”Hells Ambassador”:
Nästa gäng att ta plats på scenen är Baltimores fetarga stoltheter Misery Index, vars grind- och punk-anstrukna dödsmetall är som gjord för en kompromisslöst våldsam mosh pit. Här nedan ser vi ”Conquistadores” och ”The Great Depression”:
Turen är nu kommen till norska Blood Red Throne, ett band verksamt i gränstrakterna mellan death och black. De bildades med det uttalde syftet att ”spela brutal och blodig death metal”. De lyckas rätt bra, vilket nedanstående spår ”Mephitication” och ”Tortured Soul Appearance” visar. Tyvärr inga videos här, utan bara ljudspåren:
Snart har det blivit dags att runda av, men inte innan jag fått bjuda på kanadensiska Kataklysm, som hängt med ända sedan 1991. Trummisen Max Duhamel är väl den som är mest namnkunnig, vilket han här får chansen att visa i ”Taking The World By Storm” och ”The Ambassador Of Pain”:
Avslutningsvis dukar jag upp svenska Darkane, vars sångare Jens Broman jag tidigare berömt här på bloggen. Helsingborgarna får representeras av spåret ”Secondary effects”, vilket inte är ett dumt val:
Det var det hela. Hoppas ni känner er lugnade nu, och kan sova gott utan mardrömmar om discokulor och paljettbesydda trikåer…
Blasphemedia 