Siena Root visar var orgeln skall stå

Tja, jo, det brukar ju traditionellt vara ”skåpet” som skall stå någonstans, men givet att:

A) Hammond-orgeln är så pass central i SIENA ROOTs musik, och
B) de nyttjar den så oförskämt jäkla väl,

…verkar det rimligt att rubricera detta inlägg så som jag gjorde. Recensionen av deras ”Pioneers” ligger nu uppe på Metalcentral, men i korthet kan väl sägas att plattan delar gener med (primärt) DEEP PURPLE, tidiga ZZ TOP och THE DOORS, och att den utgör årets skönaste retrosväng. Groove on, dude!

(Jag håller mig kort här idag, eftersom jag parallellt svettas över den där jävla årsbästalistan över topp 10 skivsläpp. Mission impossible varje år.)

Siena Root - Pioneers 300x300

Annonser

Recensioner av Anaal Nathrakh och Sick Of It All

Så här i mitten av månaden har WeRock-skribenterna sin vana trogen spottat ur sig en radda nya skivrecensioner, och även om ingen absolut fullpoängare delas ut, verkar det överlag ha varit ett juste utbud denna gång. Åttor delas nämligen ut till inte mindre än tre band: NE OBLIVISCARIS – ”Citadel”, GHOST BRIGADE – ”IV: One With The Storm” samt BEYOND CREATION – ”Earthbound Evolution”. Själv blir jag onekligen nyfiken på åtminstone bägge de förstnämnda, särskilt som Metalyze-Robban gör bra reklam för mina ”landsmän” i GHOST BRIGADE.

Sick Of It All - Last Act of DefianceFör egen del avhandlade jag på WeRock hardcore-veteranerna SICK OF IT ALL och deras ”Last Act of Defiance”, och även om hardcore nu inte är min huvudsakliga soniska diet, får jag erkänna att farbröderna kan än. ”Än” i det här sammanhanget, förresten, är länge – eller vad sägs om att det är SOIA som brukar tillskrivas att ha uppfunnit festivalgig-klassikern ”wall of death”…?

Noterbart är även att en av Metallbibliotekarierna, Martin Bensch, har avhandlat ANAAL NATHRAKH och deras ”Desideratum”. Det har nämligen jag också gjort, om än på annan ort – närmare bestämt på Metalcentral. Vi verkar väl i stort vara överens om vad som utgör bandets själ och största styrkor. Skillnaden är bara att medan herr Bensch sedan tidigare hunnit bekanta sig med bandet, och därmed redan hade en favoritskiva med britterna, är det en relativt ny bekantskap för undertecknad. Följaktligen är jag nu nykär, medan min WeRock-kollega är lite svalare i sin relation till ”Desideratum”.

Anaal Nathrakh - Desideratum - 200x200I mitt tycke?

Topp fem på årsbästalistan, om inget drastiskt inträffar. ”Idol” kan möjligen vara årets hittills bästa låt, åtminstone i kategorin mörk/arg metal. Well done, Sirs!

Julstress?

Det börjar lacka mot jul, och kanske är det en tilltagande julstress som gör att utbudet av nya skivrecensioner på WeRock detta månadsskifte är tunnare än vanligt? Är månne skribenterna ute och shoppar obskyra taiwanesiska balck metal-vinyler i originalpress till sina nära och kära? Fan vet. (Antagligen, eftersom det trots allt handlar om metalskribenter – suck on that, Tomte-Jesus…)

Fyra skivor har hursomhelst hamnat under luppen. Bäst i test, om man får tro BiblioteKarin, är NETHERBIRD med sin ”The Ferocious Tides of Fate” – som finns för gratis nedladdning på netherbird.com. I övrigt en okej 7:a för RED FANG, vilket är exakt ett snäpp högre än det första av mina två granskade alster: anrika PESTILENCE och deras ”Obsideo”:

Pestilence - ObsideoJag kommer att tänka på band som NILE, AEON, DECAPITATED och (i viss utsträckning) MESHUGGAH, vilket – om ni inte halkat in på den här sidan i misstag – säger er att det är ett tämligen asförbannat, tight och taktmässigt klurigt mindfuck som bjuds. 

Mer än en 6:a blev det dock inte i betyg, eftersom konkurrensen helt enkelt är något för tuff inom just det gebitet. Kanske en lättare utmaning då för den andra plattan som snurrat i mina öron de senaste veckorna, irländska folk/doom-kombon MAEL MORDHAs ”Damned When Dead”. Här fann jag till en början anrättningen aningen för likformig, men allt eftersom växte verket på mig:

De allra högsta höjderna når skivan aldrig, men så här en kulen novemberkväll med mörker och kyla ute sitter den onekligen riktigt fint. Då är det inte nämnvärt svårt att skruva upp volymen, blunda, och framför sig se karga, vindpinade högländer, stormpiskade klippor och frodigt gröna ängar, de sistnämnda fläckade av ångande varmt blod, spillt med svärd och yxor hackiga av lång och trogen tjänst…

Följaktligen hoppade omdömet här upp till en 7:a, och vem vet, kanske kan plattan växa ytterligare?

Mael Mordha - Damned When Dead

WeRock-recensioner: Tyr, Perkele & Huntress

Det är den första i månaden, och det innebär som alltid en färsk vända skivrecensioner upplagda på WeRock. Bland godiset den här gången återfinns bland andra SATYRICON (9/10!), CARCASS, CULT OF LUNA och DREAM THEATER.

För egen del undrar jag om HUNTRESS (Starbound Beast) kommer med hot eller löften, noterar att PERKELE (A Way Out) trallar på lite så där trivsamt, samt faller ganska hårt för något jag egentligen inte hade tippat att jag skulle gilla: TYR. De sistnämndas ”Valkyrja” kommer garanterat att trilla in på årsbästalistan här vad det lider, trots (jo, jag skulle nog formulera det så) power metal-riff och vikingalyrik. Plattan får mig att vilja vara 14 bast och läsa Tolkien igen; bara en sådan sak… 🙂

Innan veckan är slut kommer det för ovanlighetens skull att förekomma lite annan aktivitet än bara länkningar till skivrecensioner här på bloggen. Jag har en idé till krönika/frågeställning jag känner att jag behöver få avhandla, men exakt vad det gäller håller jag för mig själv till dess. Hang tight!

"Håååårdrooock!"

”Håååårdrooock!”